Siden och Grus

Stora, mjuka lappvantar föll från himmelen och bildade ett glittrande täcke över marken. Det välbekanta knarrandet under skorna, ljuset i vintermörkret.... Jag är inget större fan av vinter, kyla eller snö. Men trots det så finns det få saker som slår den första snön. Det är nästan som om man hör bjällerklang då snöflingorna dalar från himmelen.

Då jag kom hem igår kväll möttes jag av två pojkar som ivrigt sprang omkring med sopkvastar och försökte sopa ihop kramsnön. Jag vet inte om det var ett tappert försök att samla ihop material till en snögubbe eller om det var föräldrarna som lovat förhöjd veckopeng. Men det väckte barndomsminnen. Herren på teppan, snökojor, labyrinter, snötunnlar, snögubbar, snöänglar, snöbollskrig, madrasståg och att tolka med bobb efter skotern. Listan på vinteraktiviteter kan göras lång och barndomen i norrlands vinterlandskap var fantastisk.

När jag öppnade dörren imorse hade all snö smält bort och det gjorde mig ingenting. Visst är vintern kall och ruskig här i Stockholm. Och visst blir kvällarna extra mörka utan de vita snödrivorna. Men oj vad jag ser fram emot att slippa slira runt med cykeln, slippa plumsa fram längst oplogade vägar och slippa se ut som en snögubbe då jag kommer fram.  Fyra veckor ska jag bo hos mina föräldrar hemma i Skellefteå. En vit jul och ett gnistrande nyår och sen bär det av hem till Stockholm igen. Nu fattas bara en varm, solig och välförtjänt utlandsresa för att göra den här vintern fulländad.