Siden och Grus

Klockan började närma sig 06.00 när jag staplade ut ur lägenheten, påpälsad upp till tänderna med goose-jacka, mössa, vantar och halsduk. Men i Stockholm var det plusgrader och för att inte ånga bort fick jag strippa hela vägen till pendeln. Några timmar senare landade jag i ett vinterlandskap. Kalla snöflingor kysste mina kinder då jag klev av planet. Då prisade jag mitt val av kläder och myste in under den stora luvan. Killen som suttit bredvid mig hela resan, utan att vi växlat ett ord, vände sig leende om mot mig och utbrast:
-  Nu känns det att man äh hemma..
-  Joo, det gö man, svarade jag med bred dialekt.

Jätte nöjd var jag kanske inte först då jag halkade fram genom snön med mina klackar och resväska på hjul. Men resten av dagen har varit ett enda stort kramkalas med familj och vänner. Quallity time med lillebror på stan, ett allvarligt fuskbygge av pepparkakshus och en äkta norrländsk hamburgare som satt fint i den tomma studentmagen. Och jag har kört bil!

Vid middagen slog det mig att det faktiskt är jul, på riktigt. Två fina kommentarer slank ur min mun.
Kommentar 1: Jag är trött. Jag har faktiskt varit vaken en, två, tre.. 13 timmar!
Kommentar 2: Men shit, det har ju gått ett helt år!

Kommentar två fälldes helt ur sitt sammanhang då jag fick flash backs från förra julen. Eftersom jag varit borta ifrån Skellefteå så länge så har det känts som om tiden stått stilla. Men av någon skum och smått läskig anledning var det som om den hann ikapp mig bland adventsljusstakar och julmustbubbel. Och jag är glad att jag får uppleva ännu en vit jul.