Siden och Grus

Alla borden byttes ut mot en förlängning av helgen. Godis, skräpmat och soffpotatis-kväll/natt med Maria och Maja. Efter ett virrvarr av försöka få något gjort tog jag mitt sunda förnuft till fånga tillät mig själv att slappa. Nu är mitt största problem att CSI NY går på tv och jag borde sova. 07.00 ringer väckarklockan imorgon och då måste jag upp. Enmans team here we go!

God natt

Jag känner mig riktigt sirapseg idag. Tv-intervjun är inplanerad för imorgon bitti och fram tills dess måste jag planera och göra research. Sen borde jag städa, tvätta, panta burkar och hämta en kamera. Finns det fler borden? Möjligt men jag känner mest för att återgå till sängen, titta på en film och käka godis.

Helgen har varit galet hektisk och helt underbar. Systeryster var i stan med vänner. Sena uppesittarnätter med Maria, Louisa och kissemissen Maja. Och smarrigt käk på Olles. Jag önskar att det fanns höstlov på vår utbildning så att helgen kunde räcka en vecka till. Men not! Vila kan man göra i graven.

Nedra förkylning alltså. Jag blir så less, så less, så less... Och aldrig kan det slå ut i riktigt sjukdom heller (ta i trä, jag blir hellre frisk).

Men jag är faktiskt inte så rädd för att det skulle vara bacon febern jag har hack i häl. Efter att ha läst dagens Metro har jag kommit fram till att jag som vanligt är mer rädd för vinterkräksjukan. Handsprit skyddar tydligen inte så jag får hoppas och tro att den gamla huskuren med vitpeppar kanske gör det. Sen det här med att vaccinera mig. Jo, jag gör gärna det men risken är stor att jag glömmer bort det.

Jag skrev i min krönika till skolan om just svininfluensavaccinet. Det intressanta är ju att WHO gått ut med en ny rekomendation att en dos räcker. Sverige som ska vaccinera hela sin befolkning och beställt efter den förra rekomendation, två doser per person, får nu 18 miljoner doser. 18 miljoner doser betyder 9 miljoner i överskott. Och då dessutom allt fler människor verkar tveksamma till att vaccinera sig, vilken siffra hamnar vi då på i slutendan?

Jag står fast vid min åsikt som jag hade i min krönika. Skänk överskottet till bättre behövande. Storbrittanien, Norge, USA, Brasilien och fem länder till ska göra det. Och WHO har ju lovat att hjälpa bidragsländerna att se till att vaccinet hamnar där det som bäst behövs. Är inte att vaccinera fler människor världen över den bästa bromsmedicinen mot en pandemi? Och när vi endå får vaccinet packat och klart att skeppas ut till fattigare länder. Att sända ett skattefinansierat bidrag där vi vet exakt vart våra pengar går.

Dessutom har vi i Sverige en bra sjukvård och jag litar på att om jag trots en dos vaccin blir sjuk, så kommer jag att få den hjälp jag behöver. De finns dem som är mindre lyckligt lottade!

Igår blev jag glad. Jag hittade nämligen Skräckministeriet på svt play och det är en välgjord, intressant och spännande serie om just skräck. Men imorse blev jag besviken. Det fjärde avsnittet handlar om Japansk skräck. Rysligt härligt tänker jag. Men sen ser jag till min besvikelse att svt valt att klippa bort scener som enligt dem är "riktigt grova våldscener". Ok fine, tänker jag. De är troligtvis rädda för reaktioner från oroliga föräldrar, mor- och far-föräldrar. Men de har även valt att inte texta programmet på webben! Ett program som till största delen är på japanska. Hur tänkte svt då?

Är det inte bättre att inte ens lägga upp avsnittet på svt play? Eller göra som youtube där man får skaffa sig ett konto för att kunna se "mindre barnvänliga klipp"? Vad kan dessa regissörer och författare säga som är så fruktansvärt skadligt i jämförelse med att disskutera monster, vampyrer och motorsågsmasaker? Vilka våldsscener är mer skadliga än splatterblodet i del två? Eller bara titta på nyheterna som tar upp riktiga krig och mänsklig ondska? Och vilket ansvar har inte föräldrarna att hålla koll på vad barnen tittar på även på svt play?

Det absolut mest absurda med hela klippvalet är att man i avsnitt två tar upp moralpaniken då motorsågsmasakern kom till Sverige. Man visar ett klipp från Svts studio S där oroliga föräldrar talar om att det måste finnas lagar och censurer mot sådana skadliga filmer. Den dåvarande utbildningsministern Jan-Erik Wikström citerar från bibeln och säger att skaparna till sådana filmer bör sänkas i havet med en kvarnsten runt halsen. Beslutet man på svt play gjort att censurera sitt eget avsnitt på webben är bara ett starkt bevis på att en del av moralpaniken från studio S tiden lever kvar än idag.

Visst kan det vara bra att hålla barnen borta från de mest brutala bilderna. Jag tror knappast att de kommer att förvandlas till mördande monster av att se dem men de kanske sover lite bättre om nätterna. Samtidigt som oåtkomligheten bara gör det mer spännande. Ett nervkittlande barndomsminne som jag bär med mig är då jag smög upp ur sängen och smygtittade på arkiv-X genom dörrspringan. Jag fick inte se det för mina föräldrar vilket gjorde programmet än mer lockande och spännande. Vad är en sömnlös natt mot en läskigt förtjusande adrenalinkick?

Skräck är ju något vi alltid bär med oss. Alla är vi rädda och drömmer mardrömmar. Dessutom har vi människor alltid använt oss av skräck i vårt sätt att berätta. Både i utbildande syfte men också för ren underhållning. Psykologen som är med i Skräckministeriet talar om hur vi söker oss till det som skrämmer oss eftersom vi lär oss av det. Vi utsätter oss för fara för att lära oss att ta kontrollen.

Summan av kardemumman är att jag tycker att svt gjort ett töntigt val. Att de inte ens kan stå för sitt eget program efter sändningstid. Vi människor bör ju kunna göra egna val för oss själva och för våra barn.

Jag håller på att återuppväcka ett gammalt intresse. Nu när jag inte längre dansar som förr behöver jag något annat för att hålla mig aktiv. Att träna på Sats är kul men hela reseplaneringsbiten gör att jag drar mig för att åka på passen. Det tar ju sådan tid! Men vilken bra träning kan man göra nära hemmet? Jo, man springer. Jag är mäkta imponerad av min far som springer det hela 3 mil långa Lidingöloppet och jag vill ju inte vara sämre. Så nu, efter en smärre förkylning, så är jag igång igen och nu j*vlar ska här hända saker.

Jag och Maria besökte Adidas outlet i Sickla igår. Där inhandlades vindjacka och löparbrallor för att boosta längtan ut på vägen. Nästa månad blir det nya dojor för hela slanten.

Jag måste säga att irritationen växer ju mer jag tänker på det. Efter att ha jobbat med service, försäljning och kundbemötande i ex antal år så blir jag mer än smått irriterad då jag möter otrevlig personal.

Historien börjar med att jag och Maria tog en shoppingtur ute i Kungens kurva för två veckor sedan. Mina älskade, underbara Din sko-skor (som tro det eller ej, hållit i ur och skur under tre år) har börjat förfalla och jag kände att det var dags att köpa ett par nya. Vi hamnade inne på Skopunkten där jag hittar ett riktigt sött par som påminner om mina döende älsklingar. Jag köper dem men nu två veckor senare är de fulla med fula fläckar och repor och även klacken har tappat färg. Jag vet mycket väl att butiker som Skopunkten inte erbjuder den bästa kvalitén men två veckor?!

Ikväll gick vi en runda i sicklas köpkvarter och vandrade in på Skopunkten för att reklamera de slitna skorna. Innan vi gick till disken kollade vi runt lite och jag blev förtjust i två par som jag tog med mig till kassan. Men väl där får jag ett av de allra värsta bemötanden jag fått i en butik. Jag står alltså där, redo att köpa två nya par skor och vill reklamera (alltså bara byta till ett par nya) de andra. Kvinnan bakom disken kollar på skorna och säger sedan att det är ett skönhetsfel och som troligtvis beror på min gångstil. Klackarna beror på att jag suttit eller gått någonstans och stött i. Hon vidhåller här att hon inte kan reklamera skorna på grund av skönhetsfelet som beror på mig. Därefter förklarar hon att samma sak troligtvis kommer att hända med de andra två skorna jag precis är i färd att köpa och rekommenderar mig att gå till en annan butik och köpa ett par dyrare skor. Här tappar jag hakan. Hon går till personangrepp och sen rekommenderar hon mig att inte köpa hennes varor.

Eftersom Maria jobbar på Din sko som ägs av samma företag som Skopunkten så vet hon om att de måste reklammera allt som kunder lämnar tillbaka (förutom det som är uppenbart självförvållat). När hon förklarar detta för kvinnan bakom disken så blir tonen plötsligt annorlunda. Ja visst kan hon alltid reklammera just mina skor. Men de hade inte ett nytt par i min storlek och skadan var ju redan skedd. Tänk att man ska måsta ha med sig någon som jobbar inom företaget för att få rätt?

Jag lämnade butiken utan att köpa de nya skorna. Maria berättade för mig att man kan ringa in och klaga till företaget och det ska jag banne mig göra. Jag har köpt skor på Skopunkten som har hållit längre än en säsong och jag har blivit väl bemött. Men i kväll blev jag upprörd. Hon kanske hade en dålig dag, vad vet jag? Men jobbar man med service så är det bara att hålla masken. Du är till för att serva kunderna med din expertis, vara trevlig och sälja. Men ikväll användes expertisen till att nedvärdera en kund, ett otrevligt bemötande och en förlust av två sålda skor och anseende. Jag ska ha mina pengar tillbaka!

Jävla csn räcker ju inte för att leva! När alla räkningar är betalda får man leva på gröt, morotssoppa och blodpudding. Tänk vad en extra tusenlapp skulle kunna göra. Den tusenlapp som skilljer studielånet från Sveriges fattighetsgräns. Vad gör man en månad då lillebror fyller år, systeryster tar studenten och jag ska resa hem för att fira dem och hälsa på vänner (en lyx jag unnar mig två till tre gånger per år). På det kommer också tv-licensen på 519 kr. Jag vill betala tv-licensen men det är omöjligt! Dessutom tror jag att jag måste besöka tandläkaren snart. I helgen small det till i kinden och jag kände mig alldeles bedövad, är det möjligen en visdomstand som letar sig ut? Utöver familjens födelsedagar så fyller även kära vänner år och jag skulle så gärna vilja köpa presenter. Till mitt alter ego har jag unnat mig en kuvärväska för 149 kronor. Jag hade taggat för att inhandla något mer men jag får invänta första lönen och hoppas på att jag slipper betala hyra i sommar!

Det går inte superbra med min tenta just nu. Jag hittar inte inspirationen. Så istället tar jag ännu en paus och snor en utmaning från Mimmis blogg. Bara för att första svaret från min inkorg blev så klockrent!

Gårdagen bjöd på en heldag på Södertörns bibliotek. Under första delen av dagen blev inte mycket gjort då min, Louisas och Marias pluggdiciplin inte alltid är på topp. Mycket snack och lite verkstad tror jag bestämt att man brukar kalla det! Vi lekte hänga gubbe i ett av bibliotekets grupprum och tryckte i oss allt (o)förtjänt pluggodis. Efter att ha missat halvpendeln, och därav också dagens corepass, var det som om allting släppte och jag spenderade resten av dagen med näsan i böckerna tills det att biblioteket stängde portarna för kvällen. För att belöna mig själv gick jag på en lång "safari"-promenad i flempan. Under min vandring fick jag se en hare, en råtta, en spindel och en bajshög som sen visade sig vara en groda.

Tjollahopp

Nu var det länge sedan jag bloggade sist. Jag har försökt men det har varit stopp i fingrarna. Kanske har jag haft brist på saker att klaga på? Eller så har det varit så mycket annat att tänka på att bloggandet helt enkelt inte har lockat mig.

Men nu har jag något att klaga på och oroa mig över. Min sömn! Seminarium idag, gruppseminarium dessutom och jag svek Maria och Louisa med att åter igen försova mig. Och det värsta är att jag inte känner igen mig själv. Jag har alltid varit morgontrött men jag brukar inte försova mig så här mycket! I och för sig kom jag inte igång med mitt skrivande igår förrän alldeles för sent och jag var inte klar förrän vid två tiden. Men i mina yngre dagar brukade det inte spela någon roll. Om jag sov fyra, fem eller sex timmar... jag tog mig alltid upp ändå. Nu kan ingenting väcka mig. Har min kropp bestämt sig för att sova ignorerar den alla möjliga larm som sätter igång. Idag resulterade det i att jag vaknade 10.13 och seminariet startade 10.00. Det kändes helt enkelt inte värt att springa dit och störa hela klassen en halvtimme senare. Jag har dessutom fått jobb hela helgen och det värker i magen av oro för att jag ska försova mig även då.

I natt drömde jag att jag hittade en till lucka i mitt schema att åka hem till mina föräldrar. Jag ska åka norrut om två veckor, men eftersom jag ska hinna med både Luleå och Skellefteå på sex dagar känns tiden knapp. Jag tjatar hela tiden om att jag behöver en semester och nu tror jag på allvar att den behövs!

Buhu, tyck synd om stackars mig. Så var dagens klagosång över.

Dagens I-landsproblem:

Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Men hur klär man sig under en varm vårsol och kalla flempanvindar? Jag, Louisa och Maria har kommit fram till att det alltid är kallt i Flemingsberg! Hur kan det komma sig? Vart kommer alla kalla vindar ifrån? Jag ska strax bege mot Söder för skvaller över en fika med Emma, men jag har beslutsångest över hur jag ska klä mig. Om jag fryser här kanske jag kommer att svettas där.

Ett litet klagomål till byggubbarna vid pendelstationen. STÄDA UPP EFTER ER! Jag har ingen aning om vad de håller på att bygga men skräpigt blir det och idag höll det på att gå illa för min del. Jag kom gåendes från pendeln och njöt av solskenet då mina fötter plötsligt fastnade i någonslags "rävsax". Ok, ingen rävsax men ett plastband som fastnade om båda mina fötter och jag höll på att stupa rakt ned i marken. Pinsamt? Ja, men mer obehagligt. Kul att ramla raklång och få spik, glas, grus eller något annat otrevligt inslaget i pannan. Jag säger bara morr!

Har du ibland funderat på att sätta upp kameror i din lägenhet och göra din egen version av Big Brother?

Jag och Mimmi hade kanske inte direkt tänkt oss att göra en dokusåpa av våra liv men tanken har slagit oss: Vad tusan skulle folk tro om oss om de fick se våra konstiga dansinfall, skrattattacker och höra våra otroligt odjupa diskussioner? Senast i natt när ingen av oss kunde sova började vi prata om att åldras.

Jag: Den 29:de fyller min bror 17 år. Fatta, 17 år är en lång tid.
Mimmi: Ja tänk att vi har levt i 20 år.
Jag: Jag är 21..
Mimmi: Ja, men vi avrundar till 20.
Jag: Underbart att du avrundar neråt.
Mimmi: Hahah..
Jag: Ja tänk, nu har vi gått igenom den jobbiga kroppsliga utveckl.. nej fan, nu ska vi ju förfalla också!

Efter att Mimmi citerat en stripe ur Rocky kom vi fram till att man var som snyggast i 16-års åldern. Men frågan är alltså?

Jag och Mimmi har dåligt inflytande på varandra. Det brukar i och för sig Louisa säga om mig också vilket får mig att ana att det är jag som är den stora boven i dramat. Mimmi har i alla fall bott hos mig under en veckas tid nu och vi har vräkt chips, godis, kladdkaka och pizza x två! På det har jag varit sjuk (möjligt mesig) och legat hemma framför tv:n. Det dåliga samvetet kryper under huden och därför har jag och Mimmi ingått i en pakt: en månad utan skräpmat och annan skit som chips och godis. Men efter ett dåligt helgslut fick jag unna mig en grand kaffe late och ett paket kaktus och citron sorbe. De hade inte Ben and Jerry's på VIpulsen. Hur bajsigt är inte det om man får fråga? För att uttrycka mig en smula generaliserande: Jag som kvinna har vissa behov!

Jätte jobbigt i-landsproblem!

Jag har blivit erbjuden en av de tjänster jag sökt på Gröna Lund i år, vilket är jätte roligt! Tjänsten känns lockande och jag längtar verkligen tillbaka till arbetsplatsen, jobbarkompisarna och stämningen. Det finns bara ett problem... I min ansökan sökte jag alla områden förutom ett och tjänsten jag erbjuds ligger på just det område jag inte sökt. Jag har faktiskt lite ont i magen av beslutsångest. Visst tycker jag om det området, men jag ska i princip jobba heltid från april till september och då skulle jag vilja jobba där jag verkligen stormtrivs.

Om några timmar kommer de att ringa upp. Rekryteraren skulle höra sig för om det fanns möjligheter för mig att någon gång få hoppa över på andra områden under sommaren. Annars är det den här tjänsten som gäller eller ungefär samma som den jag hade förra året. Jag vet inte om det är skillnader i lönen men frågan är vad jag kommer att tycka är roligast?

Jag vill, jag vill..men vad?

Nu åker jag till Maria och hoppas på att vi tillsammans kan få rätsida på den här arkivuppgiften. Jag vill så gärna bli klar till imorgon då pappa kommer ner och hälsar på lilla jag i stora huvudstaden. I helgen vill jag vara fri och avslappnad! Jag är väldigt, väldigt less på pluggångesten just nu. Så pass less att jag är helt slut i hela kroppen. Jag tror att jag är inne i ännu en härlig pluggsvacka. Men äntligen verkar våren vara här (ta i trä). Plusgrader och sol till min stora lycka! Snart, mycket snart är det sommar och dags att byta plugg mot jobb. Wiihoo, när jag blir rik..

Bra jag är på att planera? Lyckades missa mitt Corepass pga av ett möte som drog ut på tiden.

Jag kom hem hungrig, trött och stressad och startade datorn för att avboka passet för att slippa en prick i "Sats-registret", men var tio minuter försenad på avbokningstiden. Ringde i panik till Sats. Blev galen på väntemusiken i telefonen då samtalet framför mig på fullaste allvar tog en kvart. På den tiden hann jag kasta mig ut ur lägenheten, rusa genom den leriga parken till tunnelbanan och åkta tre stationer. Men när det äntligen blev min tur att prata med receptionisten så löste det sig bra. "Om du verkligen inte hinner i tid. Ja för den här gången, eftersom jag vet att det är flera personer i kö, kan jag avboka ditt pass," sa receptionisten. Så det löste sig bra men jag har fortfarande ont i magen av skam över hur dåligt planerad jag är.

Som plåster på stress-såren ska jag unna mig lite oförtjänt fika. Imorgon blir det två pass som straff (?)!