Vi tog flunsan söderut
Jag tyckte att pizzabagaren i Jokkmokk hostade oroväckande.
Efter en härligt skidweekend i Gällivare var min bror den förste att golvas av influensan. Därefter mamma, pappa, min systers pojkvän och tillslut även jag. Hosta är det första varningstecknet. Sen kommer 40 grader feber och halsont. Det var den värsta halsont jag någonsin varit med om. Jag vaknade flera gången på en natt för att det gjorde så ont. Och ja, jag tycker väldigt mycket synd om mig själv! Men mest synd är det nog om min lillebror som bara hann vara frisk i någon dag för att sen drabbas av magsjuka.
Min praktik är förstörd. Rapporten till skolan kommer att bli bristande. Och jag kommer inte att kunna umgås med mina vänner de sista dagarna jag är i stan. Men febern vänder, nu har jag bara 38 grader och jag kunde sova en hel natt utan att störas av halsen. Jag ser ljuset i tunneln.
Det är svårt att säga att det var värt det. Men jag ångrar inte fjällenresan. Vi bodde i mina kusiners mysiga stuga uppe på Dundret. Kvällen vi kom dit gick jag ut på en promenad under en stjärnklar himmel, andades in den friska luften (som faktiskt smakar gott) och tittade ut över Gällivare som ser ut som en glittrande smaragdgrotta uppifrån fjället. Först ut i backen och sist in. Jag vågar faktiskt påstå att jag och pappa var de mest entusiastiska skid- och snowboardåkarna i gänget. Nu håller jag tummarna för att slippa ställa in Åreresan pga att jag måste ta igen veckans praktik.
Efter en härligt skidweekend i Gällivare var min bror den förste att golvas av influensan. Därefter mamma, pappa, min systers pojkvän och tillslut även jag. Hosta är det första varningstecknet. Sen kommer 40 grader feber och halsont. Det var den värsta halsont jag någonsin varit med om. Jag vaknade flera gången på en natt för att det gjorde så ont. Och ja, jag tycker väldigt mycket synd om mig själv! Men mest synd är det nog om min lillebror som bara hann vara frisk i någon dag för att sen drabbas av magsjuka.
Min praktik är förstörd. Rapporten till skolan kommer att bli bristande. Och jag kommer inte att kunna umgås med mina vänner de sista dagarna jag är i stan. Men febern vänder, nu har jag bara 38 grader och jag kunde sova en hel natt utan att störas av halsen. Jag ser ljuset i tunneln.
Det är svårt att säga att det var värt det. Men jag ångrar inte fjällenresan. Vi bodde i mina kusiners mysiga stuga uppe på Dundret. Kvällen vi kom dit gick jag ut på en promenad under en stjärnklar himmel, andades in den friska luften (som faktiskt smakar gott) och tittade ut över Gällivare som ser ut som en glittrande smaragdgrotta uppifrån fjället. Först ut i backen och sist in. Jag vågar faktiskt påstå att jag och pappa var de mest entusiastiska skid- och snowboardåkarna i gänget. Nu håller jag tummarna för att slippa ställa in Åreresan pga att jag måste ta igen veckans praktik.
Kommentarer
Postat av: Sofia
Stackars dig.
Det är en norrlandsepidemi! Morsan och syskonen har legat sjuka hela veckan och jag känner hur det börjar killa i halsen nu. Huvva. Hoppas jag får vara frisk och att du kryar på dig snarast!
Kramen.
Trackback