Siden och Grus

"Man börjar faktiskt bli gammal då man lyssnar på sån här musik och kan tänka: Shit vad länge sen det här var.."

Det var Mimmis kommentar då jag dansade runt i lägenheten till Paradisio - Bailando och MC Hammer - U Can't Touch This. 90-talet känns inte så fruktansvärt långt bort men magtröjorna är redan på väg tillbaka. Nostalgin spritter i kroppen då jag ser tunna spetströjor i butikerna.

För bara några dagar sedan satt jag och Malin och mindes barndomen och våra garderober. I Skellefteå var det JC-kläder och Eastpack-ryggsäckar som var det enda rätta. Jag kan inte låta bli att le då jag tänker tillbaka på RR-, savann- och jazzbyxor och förståss mina skottsrutiga jeans! Det gjorde verkligen min dag då jag mötte en flicka i ett par röda skottsrutiga jeans.

Håller jag på att bli gammal?

Influensan är inte att leka med. På sätt och vis är det ganska intressant att se hur lite feber kan bryta ned en totalt. Och då är det en ganska lindrig sjukdum ute i den stora världen! Jag är fortfarande helt slut men feberfri. Och trots att jag råkade förväxla min tandborste med lillebrors slapp jag bli vän med toastolen....

Jag har gått till botten med mitt Internetproblem och pratat med pappas kompis som kan datorer och sånt. Tydligen har jag bara ett visst utrymme per månad och när jag tittar på tv och lyssnar på musik via Internet så tar det utrymmet slut (uttryckt i ett språk så att sådana som jag förstår). Så nu får jag hushålla med streamingkapacitet. Det blir svårt med mitt deezer beroende av musik. Det är dags att bygga upp ett nytt cd-bibliotek, men vart ska jag hitta pengarna? Jag är redan luspank och får leva på brödsmulor resten av månaden.

Jag tyckte att pizzabagaren i Jokkmokk hostade oroväckande.

Efter en härligt skidweekend i Gällivare var min bror den förste att golvas av influensan. Därefter mamma, pappa, min systers pojkvän och tillslut även jag. Hosta är det första varningstecknet. Sen kommer 40 grader feber och halsont. Det var den värsta halsont jag någonsin varit med om. Jag vaknade flera gången på en natt för att det gjorde så ont. Och ja, jag tycker väldigt mycket synd om mig själv! Men mest synd är det nog om min lillebror som bara hann vara frisk i någon dag för att sen drabbas av magsjuka.

Min praktik är förstörd. Rapporten till skolan kommer att bli bristande. Och jag kommer inte att kunna umgås med mina vänner de sista dagarna jag är i stan. Men febern vänder, nu har jag bara 38 grader och jag kunde sova en hel natt utan att störas av halsen. Jag ser ljuset i tunneln.

Det är svårt att säga att det var värt det. Men jag ångrar inte fjällenresan. Vi bodde i mina kusiners mysiga stuga uppe på Dundret. Kvällen vi kom dit gick jag ut på en promenad under en stjärnklar himmel, andades in den friska luften (som faktiskt smakar gott) och tittade ut över Gällivare som ser ut som en glittrande smaragdgrotta uppifrån fjället. Först ut i backen och sist in. Jag vågar faktiskt påstå att jag och pappa var de mest entusiastiska skid- och snowboardåkarna i gänget. Nu håller jag tummarna för att slippa ställa in Åreresan pga att jag måste ta igen veckans praktik.