Underligt
Idag hände en skum sak.
Jag satt i min mosters kök och läste då det plingade på dörren. Utanför stod en stor, lite "ruffig" man och trampade. Han sökte en kvinna som han påstod bor i huset. Jag svarade att jag inte visste men att han kunde titta på brevlådorna för att se om hennes namn stod där. Men då svarade han att han redan visste det, att det var hans mamma och att han kunde bevis det med ett legitimation. Då han började krångla upp kortet föreslog jag vänligt att han skulle gå upp till henne istället och plinga på eftersom det ändå var henne han sökte. " Ja, jag vet men hon är inte hemma nu. Jag behöver bara låna 100 kronor till imorgon," sa mannen. "Det är min mamma som bor där, jag lovar. Titta jag kan bevisa.." fortsatte han och viftade med kortet under näsan på mig. Jag föreslog då att han skulle komma tillbaka lite senare eller ringa henne. Men han frågade bara vidare om de där 100 kronorna han behövde. Tillslut verkade han förstå att jag inte ville låna ut pengarna och bestämde sig för att vänta istället.
Jag vet inte om han satte sig i trappan sen, om hans mamma verkligen bor här eller hur han ens kom in i huset? Men det var väldigt tragiskt och jag kan ana vart den där 100 lappen skulle gå. Skulle jag ha ringt någon vid ett sånt här tillfälle?
Jag tänker i alla fall sova med båda låsen låsta. Han kanske var ute efter att se vilka som var hemma eller bortresta. Det har ju tyvärr hänt förr.
Jag satt i min mosters kök och läste då det plingade på dörren. Utanför stod en stor, lite "ruffig" man och trampade. Han sökte en kvinna som han påstod bor i huset. Jag svarade att jag inte visste men att han kunde titta på brevlådorna för att se om hennes namn stod där. Men då svarade han att han redan visste det, att det var hans mamma och att han kunde bevis det med ett legitimation. Då han började krångla upp kortet föreslog jag vänligt att han skulle gå upp till henne istället och plinga på eftersom det ändå var henne han sökte. " Ja, jag vet men hon är inte hemma nu. Jag behöver bara låna 100 kronor till imorgon," sa mannen. "Det är min mamma som bor där, jag lovar. Titta jag kan bevisa.." fortsatte han och viftade med kortet under näsan på mig. Jag föreslog då att han skulle komma tillbaka lite senare eller ringa henne. Men han frågade bara vidare om de där 100 kronorna han behövde. Tillslut verkade han förstå att jag inte ville låna ut pengarna och bestämde sig för att vänta istället.
Jag vet inte om han satte sig i trappan sen, om hans mamma verkligen bor här eller hur han ens kom in i huset? Men det var väldigt tragiskt och jag kan ana vart den där 100 lappen skulle gå. Skulle jag ha ringt någon vid ett sånt här tillfälle?
Jag tänker i alla fall sova med båda låsen låsta. Han kanske var ute efter att se vilka som var hemma eller bortresta. Det har ju tyvärr hänt förr.
Kommentarer
Trackback
