Siden och Grus

Nedra förkylning alltså. Jag blir så less, så less, så less... Och aldrig kan det slå ut i riktigt sjukdom heller (ta i trä, jag blir hellre frisk).

Men jag är faktiskt inte så rädd för att det skulle vara bacon febern jag har hack i häl. Efter att ha läst dagens Metro har jag kommit fram till att jag som vanligt är mer rädd för vinterkräksjukan. Handsprit skyddar tydligen inte så jag får hoppas och tro att den gamla huskuren med vitpeppar kanske gör det. Sen det här med att vaccinera mig. Jo, jag gör gärna det men risken är stor att jag glömmer bort det.

Jag skrev i min krönika till skolan om just svininfluensavaccinet. Det intressanta är ju att WHO gått ut med en ny rekomendation att en dos räcker. Sverige som ska vaccinera hela sin befolkning och beställt efter den förra rekomendation, två doser per person, får nu 18 miljoner doser. 18 miljoner doser betyder 9 miljoner i överskott. Och då dessutom allt fler människor verkar tveksamma till att vaccinera sig, vilken siffra hamnar vi då på i slutendan?

Jag står fast vid min åsikt som jag hade i min krönika. Skänk överskottet till bättre behövande. Storbrittanien, Norge, USA, Brasilien och fem länder till ska göra det. Och WHO har ju lovat att hjälpa bidragsländerna att se till att vaccinet hamnar där det som bäst behövs. Är inte att vaccinera fler människor världen över den bästa bromsmedicinen mot en pandemi? Och när vi endå får vaccinet packat och klart att skeppas ut till fattigare länder. Att sända ett skattefinansierat bidrag där vi vet exakt vart våra pengar går.

Dessutom har vi i Sverige en bra sjukvård och jag litar på att om jag trots en dos vaccin blir sjuk, så kommer jag att få den hjälp jag behöver. De finns dem som är mindre lyckligt lottade!