Siden och Grus

Igår blev jag glad. Jag hittade nämligen Skräckministeriet på svt play och det är en välgjord, intressant och spännande serie om just skräck. Men imorse blev jag besviken. Det fjärde avsnittet handlar om Japansk skräck. Rysligt härligt tänker jag. Men sen ser jag till min besvikelse att svt valt att klippa bort scener som enligt dem är "riktigt grova våldscener". Ok fine, tänker jag. De är troligtvis rädda för reaktioner från oroliga föräldrar, mor- och far-föräldrar. Men de har även valt att inte texta programmet på webben! Ett program som till största delen är på japanska. Hur tänkte svt då?

Är det inte bättre att inte ens lägga upp avsnittet på svt play? Eller göra som youtube där man får skaffa sig ett konto för att kunna se "mindre barnvänliga klipp"? Vad kan dessa regissörer och författare säga som är så fruktansvärt skadligt i jämförelse med att disskutera monster, vampyrer och motorsågsmasaker? Vilka våldsscener är mer skadliga än splatterblodet i del två? Eller bara titta på nyheterna som tar upp riktiga krig och mänsklig ondska? Och vilket ansvar har inte föräldrarna att hålla koll på vad barnen tittar på även på svt play?

Det absolut mest absurda med hela klippvalet är att man i avsnitt två tar upp moralpaniken då motorsågsmasakern kom till Sverige. Man visar ett klipp från Svts studio S där oroliga föräldrar talar om att det måste finnas lagar och censurer mot sådana skadliga filmer. Den dåvarande utbildningsministern Jan-Erik Wikström citerar från bibeln och säger att skaparna till sådana filmer bör sänkas i havet med en kvarnsten runt halsen. Beslutet man på svt play gjort att censurera sitt eget avsnitt på webben är bara ett starkt bevis på att en del av moralpaniken från studio S tiden lever kvar än idag.

Visst kan det vara bra att hålla barnen borta från de mest brutala bilderna. Jag tror knappast att de kommer att förvandlas till mördande monster av att se dem men de kanske sover lite bättre om nätterna. Samtidigt som oåtkomligheten bara gör det mer spännande. Ett nervkittlande barndomsminne som jag bär med mig är då jag smög upp ur sängen och smygtittade på arkiv-X genom dörrspringan. Jag fick inte se det för mina föräldrar vilket gjorde programmet än mer lockande och spännande. Vad är en sömnlös natt mot en läskigt förtjusande adrenalinkick?

Skräck är ju något vi alltid bär med oss. Alla är vi rädda och drömmer mardrömmar. Dessutom har vi människor alltid använt oss av skräck i vårt sätt att berätta. Både i utbildande syfte men också för ren underhållning. Psykologen som är med i Skräckministeriet talar om hur vi söker oss till det som skrämmer oss eftersom vi lär oss av det. Vi utsätter oss för fara för att lära oss att ta kontrollen.

Summan av kardemumman är att jag tycker att svt gjort ett töntigt val. Att de inte ens kan stå för sitt eget program efter sändningstid. Vi människor bör ju kunna göra egna val för oss själva och för våra barn.