Siden och Grus

Klockan började närma sig 06.00 när jag staplade ut ur lägenheten, påpälsad upp till tänderna med goose-jacka, mössa, vantar och halsduk. Men i Stockholm var det plusgrader och för att inte ånga bort fick jag strippa hela vägen till pendeln. Några timmar senare landade jag i ett vinterlandskap. Kalla snöflingor kysste mina kinder då jag klev av planet. Då prisade jag mitt val av kläder och myste in under den stora luvan. Killen som suttit bredvid mig hela resan, utan att vi växlat ett ord, vände sig leende om mot mig och utbrast:
-  Nu känns det att man äh hemma..
-  Joo, det gö man, svarade jag med bred dialekt.

Jätte nöjd var jag kanske inte först då jag halkade fram genom snön med mina klackar och resväska på hjul. Men resten av dagen har varit ett enda stort kramkalas med familj och vänner. Quallity time med lillebror på stan, ett allvarligt fuskbygge av pepparkakshus och en äkta norrländsk hamburgare som satt fint i den tomma studentmagen. Och jag har kört bil!

Vid middagen slog det mig att det faktiskt är jul, på riktigt. Två fina kommentarer slank ur min mun.
Kommentar 1: Jag är trött. Jag har faktiskt varit vaken en, två, tre.. 13 timmar!
Kommentar 2: Men shit, det har ju gått ett helt år!

Kommentar två fälldes helt ur sitt sammanhang då jag fick flash backs från förra julen. Eftersom jag varit borta ifrån Skellefteå så länge så har det känts som om tiden stått stilla. Men av någon skum och smått läskig anledning var det som om den hann ikapp mig bland adventsljusstakar och julmustbubbel. Och jag är glad att jag får uppleva ännu en vit jul.

En före detta småföretagare ställdes tisdagen den 16 december inför rätta på Södertörns tingsrätt. Han anklagades för bokföringsbrott av ekobrottsmyndigheten, eftersom han slängt bokföringsbevis och inte uppfört årsredovisningar.

Den tilltalade startade under 1990-talet ett taxi- och ett färdtjänstbolag. Han bedrev de två aktiebolagen som en gemensam verksamhet och skötte själv bokföringen. I början av 2000-talet började affärerna gå dåligt och mannen hade svårt att hitta chaufförer. Samtidigt började den tilltalade närma sig pensionsåldern och beslutade sig för att börja varva ned. Men det fanns fortfarande räkningar att betala och inkomsterna blev allt mindre.
 -  Jag har principen att man alltid ska göra rätt för sig. Jag ville inte att chaufförerna skulle jobba svart så jag betalade med mina egna pengar, säger mannen under förhöret.
Sammanlagt har den åtalade skjutit in 600 000 kronor i företagen.

Alla utgifter, inkomster och andra ekonomiska händelser ska i ett aktiebolag bokföras i tidsordning i grundbokföringen. Bokföringsbevisen, det vill säga kvitton över bank- och kontantärenden, ska på ett säkert sätt bevaras i minst tio år. Och varje år ska även en årsredovisning uppföras. Allt enligt svensk lag.

Det var år 2006 som mannen kastade ett 40-tal pärmar med bokföringsbevis tillsammans med stora delar av vad han ägde. Katastrofen, som den tilltalade uttryckte sig, ägde rum då hans fru fick reda på att han använt deras pensionspengar för att försöka rädda sina två konkurshotade företag. Frun begärde ut skilsmässa och mannen fick packa ihop allt han ägde i två resväskor och flytta ifrån det gemensamma boendet.

När den tilltalades bolag gick i konkurs lämnade mannen in bokföringen men hade inte uppfört årsredovisningar. Han hade inte haft råd att anställa en revisor och bokföringsbevisen fanns inte längre. Under den här tiden flyttade mannen runt med sina resväskor och bodde hos sina vänner och döttrar.
-  Jag hade kunnat låta mina pärmar stå i min dotters garage. Jag hade också kunnat sälja bolagen, men det tänkte jag inte på då, säger den åtalade.

För att få starta företag hade mannen genomgått en utbildning i grundläggande företagsekonomi. Eftersom han var medveten om reglerna så ansåg åklagaren att brottet skulle klassas som uppsåtligt.
-  Den åtalade har inte avsiktligt undanhållit bevis. Men han har gjort sig skyldig till bokföringsbrott i två företag, säger åklagaren.
Därför yrkade han på en villkorlig dom och bötesstraff.

Försvaret yrkade för en villkorlig dom men ville ha ett lågt bötesstraff med tanke på den tilltalades låga pension och svårigheter att få jobb.
-  Min klient är medveten om sina skyldigheter och har inte stuckit bevis under stolen. Men han var förblindad av situationen och har därför vare sig sett sina möjligheter eller skyldigheter. Han tappade familjen på detta ledsamma sätt, säger försvaret.
Tingsrättens dom kommer den 31 december.

Även kvinnofridsbrotts-förhandlingen hamnade tillslut bakom lyckta dörrar, på grund av att alla vittnen ännu inte hörts mot den tilltalade. Så det blev till att referera ett bokföringsbrott. Något som först kan låta rätt så grått och snustorrt. Men det var faktiskt väldigt intressant. Och nu ska jag pröva mina ekonomijournalistik-kunskaper i praktiken. Tre djupa andetag och därefter ska jag låta fingrarna gå lös över tangentbordet.

Jag och Louisa gick till Södertörns tingsrätt för att skriva ett rättegångsreferat. Valet föll på ett våldtäktsmål. Men efter bara 11 minuter beslutades att huvudförhandlingen skulle hållas bakom lyckta dörrar. Så vi fick snällt packa ihop våra saker och lämna salen. Och nu måste vi vänta till klockan 13.45 för nästa intressanta huvudförhandling som behandlar grov kvinnofridskränkning. Jag hoppas att inte även detta mål ska gå under sekretess. För annars blir det att referera en huvudförhandling gällande rattfylla eller konkursbegäran. Konkursbegäran verkar vara ett återkommande ämne på dagens schema i tingsrätten. Ett tydligt spår från den rådande finanskrisen? Kanske skulle det vara intressant att skriva om trots allt...

Våldtäkt och kvinnofridskränkning är nog ett "populärt" ämne bland tjejerna i klassen. Men det går ju inte att komma undan att det är väldigt "intressant" (missförstå mig rätt) ämne för tjejer. Det är ju någonting som verkligen berör oss. Och jag som redan har skrivit tre uppsatser under högstadiet och gymnasiet gällande ämnet, tycker att det ska bli mycket lärorikt att gå på en huvudförhandling om kvinnofridskränkning. Och jag hoppas verkligen att det är ett ämne som vi kommer att beröra under etnologin. Kanske ett ämne för min C-uppsats?

Tänker nog göra som Sofia och lägga upp mitt referat på bloggen för kommentarer senare ikväll. Nu till juridiska begrepp..

Imorgon ska jag ringa och skälla på den stackare som svarar på tele2. Om mindre än en månad ska jag börja betala för det här jävligt pissiga mobila bredbandet (ursäkta franskan). Ungefär var tredje vecka fungerar det väldigt bra men bara under några få dagar. Då kan jag surfa så att jag nästan känner vinden i håret. Därefter kraschar allt. Efter tre timmars uppkoppling är jag uppe i 42MB. Det har tagit mig nästan lika lång tid att ladda upp och titta på ett halvt halvtimmes program på svt.se. Och nu har jag gett upp.

Jag kan inte läsa DN på morgonen då det tar alldeles för lång tid att ladda upp sidan. För att komma in på bloggen måste jag ha tålamod. Och Facebook är för det mesta bara att glömma... Bajs, bajs, bajs är allt jag har att säga om tele2s mobila bredband. Och det här ska jag betala 189 kr i månaden för?! Någon som vet om 3 är bättre?

Som tur är har jag i dag inget skolarbete som blir lidande. Men jag har ingen tv och jag har läst ut all skönlitteratur som jag har hemma. Jag har ingenting att roa mig med och överväger att gå och lägga mig före klockan 21 en söndag. En historisk händelse!

Att tillägga. Jag har inget virus i datorn heller. Och allt som inte har med Internet att göra fungerar lika bra som förr...

.. vill jag bara lätta upp stämningen.

Bra minnen från dagen:

*Avslutade radiokursen. Kände att jag lärt mig otroligt mycket under den här veckan. Det är som om jag känner hur min hjärna har växt, bildligt talat förståss. Och Staffan är värd en guldstjärna.
* Trots regn och kyla var det klart värt att åka in till storstan för en fika med Carro och Marie. Och Carro känns det som om jag inte har träffat på århundraden. Vi har fortfarande mycket att ta igen.
* Svullarkväll med pizza och fruktsallad framför Idol med Marie och Maria, och Marias katt Maja så klart. Precis vad jag behövde en fredagskväll som denna.
* Såg en supersöt liten pojke på tvärbanan som påminde mig om min lillebror när han var liten. Ansiktsuttrycket var smått förvirrat och nervöst där han stod tätt intill sin pappa. De hade varit och sett Idol-finalen i Globen. Den oroligt rynkade pannan påminde mig om när min lillasyster Agnes rymde till stenen på gården. Och Oskar storgrinade; "Kom hem Agnes!" Han skulle kanske inte bli så glad om han visste om att jag skrev om detta på min blogg. Men har det någonsin funnits en sötare unge än min lillebror?
*Den övertrötta humorn. Både jag och Marie var dödligt trötta. Men jag skulle vilja påstå att trötthet faktiskt kan höja humorn.. ibland.. kanske... Ge oss lite snö så tar vi bobben till krogen nästa helg!
*Nattens citat från mig till Mimmi: "Jag har hängt dig i min halsduk så nu måste du höra mig."

God Natt

I natt blev jag riktigt rädd för första gången sedan jag flyttade ut till flempan.

Efter att jag och Marie skilts åt på pendelperrongen dök en man upp vid min sida. Han började med att säga hej och frågade vad jag hade gjort ikväll. Jag sa att jag var trött och började öka på stegen, men han gav inte upp. Mannen fortsatte att pratmumla till mig så att jag hade svårt att uppfatta orden. Och när jag kom fram till trappan sa jag att jag måste skynda hem till min pojkvän som väntar. Då frågade mannen nått i stil med om jag inte ville följa med. Mitt hjärta dunkade hårt av rädsla. Kommer han att följa efter mig? Är det här kvällen då jag kommer bli våldtagen i en lerig skogsdunge? "Jag måste verkligen hem till min pojkvän som väntar!" sa jag så högt och tydligt jag förmådde. Sen skyndade jag mig ned för trappan medan han stod kvar och sa något ohörbart till mig.

Mannen följde inte efter mig ned för trappan men jag fiskade självklart upp mobilen och ringde till Mimmi. Hon hängde som vanligt med grabbarna boys och lovade att Sunk skulle spela min arga pojkvän och ryta åt mannen i telefonen om han kom efter mig.

Nu är jag smått paranoid. Tyget som jag har hängt upp i fönstret i väntan på riktiga gardiner, täcker inte det två meter långa glaset. Tänk om jag vaknar och ser ett ansikte som tittar in? Jag tror att jag har sett allt för många skräckfilmer vilket resulterar i skräckbilder som denna. Men det jag kände tidigare i natt var äkta.

Jag börjar ångra min önskan om en söt liten kattunge. Det skulle nog kännas tryggare med en doberman som väntade i lägenheten. Överfallslarmet känns i alla fall allt mer prioriterat.

Även om man kan bli helt slut av djupa diskussioner som de vi har haft ikväll så tror jag att pubkvällar som dessa är ett måste då klassen splittras.. Och jag saknar Linn. Det lär bli många djupa diskussioner kring genus, etik och moral då vi båda återvänder för att julfira i skelltown.

Sen har jag gått och funderat på min bästa väns kommentar: "Hanna du börjar bli allt för självkär!" Något som känns djupt oroande och som själklart måste göras nått åt. Även mitt bloggberoende börjar så smått ta fart igen. Tre inlägg från igår. Kommer detta att leda till ännu ett ohållbart nyhårslöfte?

Men kanske är det så att själva bloggandet i sig bottnar i ett alter ego. Det är ju trots allt en offentlig dagbok där folk berättar om allt från sin fantastiska köttbullsmiddag, kvällens outfit eller försöker sprida sina åsikter och värderingar till alla som orkar läsa. Personligen vill jag tro att jag skriver för mina nära och kära, som nu för tiden bor utspridda runt om i Sverige. Och att ni på så sätt ska få en inblick i mitt liv, trots att jag kan vara rätt så dålig på att höra av mig... Anna uttryckte det så väl, men nu kommer jag tyvärr inte ihåg det ordagrant, men något i stil med: "En slags multi brev-växling"

Jag vet att jag verkligen borde ligga i min säng och försöka sova just nu. Och med tanke på hur trött jag faktiskt är i kväll kanske jag kan lyckas med uppgiften att faktiskt somna. Men eftersom jag glömt mitt lösenord, varit för lat för att ringa och därför förlorat mina ködagar på skebo, så bestämde jag mig för att skriva in mig i kön igen. Vem vet? Kanske flyttar jag tillbaka till Skellefteå i framtiden? Och då skulle det vara nice med en egen lägenhet. MEN då reagerade jag över ett lustigt erbjudande från hyresföreningen:

Vi bjuder dig som är mellan 18 och 25 år på hemförsäkring under hela första året du bor hos oss, oavsett vilken lägenhet du väljer (gäller ej studentboende).

Ok, för att Skellefteå inte är en studentstad och inte har ett brett utbud av utbildningar på högre nivå. Men vill man inte göra någonting för de stackars studenter som faktiskt hamnar där? Smäll på fingrarna home town.. Och orden oavsett vilken lägenhet du väljer syftar väl ändå på alla lägenheter de hyr ut? Eller är det bara ett snyggt sätt att smyga in ett till synes givmilt erbjudande men som egentligen inte är en större uppoffring för föreningen då ungdomar under 25 inte har råd med större och lyxigare lägenheter?

Journalisten i mig reagerar...

En annan sak som jag har reagerat på i dag är halebops reklam på pendeln. Jag såg två bilder. Båda illustrerade par som höll om varandra. Men på andra sidan står en kille eller en tjej och skickar sms till killen eller tjejen som kramar om sin älskling(?)... I mina ögon ser det ut som om killen/tjejen som kärleksfullt (?) kramar om den andre är otrogen och samtidigt sms:ar med sin hemlige älskare/älskarinna. Jag kanske går lite för långt i mina tankebanor. Men ja, i mina ögon ser det ut som om det är lätt att gå bakom ryggen på sin flick- respektive pojkvän med hjälp av sitt halebop kontantkort. Kanske har jag fel... men två bilder som illustrerar samma sak?

Kanske är jag kritikskadad efter min utbildning? Budskap.. vad säger de egentligen?

Ingen träning idag. Jag är en död sill...

Jag har kommit till en punkt då min stökiga lägenhet inte längre kan kallas för "flyttstök". Inte heller "julstök" går ann då det juligaste i inredningsväg är en ljusslinga i en vas med taggiga kaktusbollar. Men i min hylla ligger fyra julklappar i glansigt papper och lägenheten doftar glögg. På Lucia ska jag och Elisabeth gå till någon kyrka och lyssna på julmusik. Och den 22 december bär det äntligen av hem till snön, julskinka och klä granen med familjen. Kanske blir det trots allt jul i år igen..

Och så måste jag berätta att jag träffade världens gulligaste expedit på PUB cosmetics idag. Få gånger blir man så väl bemött. Det kallar jag för service! Jag gick därifrån med ett leende på läpparna och en julklapp som jag är mycket nöjd med. Och mer än så tänker jag inte skriva eftersom jag inte vet vem som läser min blogg.

Extremt internt:

Hanna: It's so funny. He's trying to kill santa, and all the kids are awake and watching. And he screams "Die santa, for fuck sake, die!"
Gwydion: You swedish people are wierd..

Att stiga upp kl 07.00 för en springtur innan skolan var ett misslyckat försök. Istället försov jag mig till klockan 08.50 och fick springa ifrån sängen till föreläsningen. Jag kom endast tre minuter försent men var dödshungrig och trött. De två bananerna jag packat ned var mosiga och bruna. Ett resultat av gårdagens sämsta inköp; en brunprickig klase bananer på Pulsen.

Jag har insett att de senaste två dagarnas intag av näring har bestått av mackor, bananer och en pastasallad till lunch i dag. Det bygger man inga muskler på. Skärpning! Men i dag kom jag inte hem förrän klockan 20.30 och då är det inte läge att trycka pasta. Kanske borde jag köpa hem lite yoghurt. Vaniljyoghurt och bananer är mumsmums...

Ett annat problem med maten är att det är så fruktansvärt tråkigt att äta ensam. Mitt Internett är återigen så segt att jag inte kan titta på "tv". En liten busig och söt kattunge skulle vara en dröm. Men då kan inte mamma hälsa på. Det blir svårt att resa bort och jag bor ju bara på 27 kvm. Dessutom tror jag inte att man får ha husdjur i de här lägenheterna. Det är nog bara fiskar som gäller. Och fiskar är ju så tråkiga djur!

Morgondagens mission: Dagens plié- och fotövning är avklarad tillsammans med lite mage-, rygg- och armträning. Imorgon ska jag gör ett nytt försök att stiga upp klockan sju för en härlig springtur i Flempan.

Jag ska göra det. För mitt ego. För att inte vända mig i graven av ånger över att jag inte ens försökte. Jag är 99,9 procent säker på att jag inte kommer att komma in. Men jag ska trots det åka med Linn till Helsingfors och söka till Laban. Min drömskola.

Jag går fortfarande ned i spagat och känner mig inte speciellt stel. Men jag är otränad och tekniken något dammig. Daglig plié- och fotträning. Springa två gånger i veckan, om inte tre... Intensiv dansträning under jullovet. Med start imorgon, 8 december 2008.

Straff för utebliven träning - läsa ett kapitel ur Hadenius sittandes i spagat. Ve och fasa.. Kanske ska jag vara något snällare mot mig själv. Men ett straff ska det bli!